Livet i det stora hela - Bloggen - Susanne Sefyrin

Go to content

Main menu:

Gott Nytt År! En hälsning från mig till dig

Published by Susanne in Livet i det stora hela · 31/12/2019 14:15:00
Tags: Festnyår





Fadäser i köket

Published by Susanne in Livet i det stora hela · 11/11/2019 19:03:00
Fadäser i köket

För en tid sedan lyssnade jag på ett program i radion. Det handlade om Fadäser i köket där lyssnare fick delta med egna berättelser. Jag kom osökt att tänka på några av mina egna misslyckande i köket. (Det är några stycken!). 
Det här kåseriet skrev jag för flera år under en skrivarkurs i Toscana:
 
Den sitter alltid på min axel. Tävlingsdjävulen. 
Så fort den får tillfälle väser den i mitt öra: 
Öka, öka, bättre, fortare… 
Detta har åtskilliga gånger resulterat i migrän vilket fick till följd att jag lade skorna på hyllan, att jag (nästan) har slutat baka och att jag definitivt helt har upphört med all sorts likörtillverkning.

Som en tidigare rätt hyfsad löpare med pokaler och priser i byrålådan ansåg jag mig vara förtjänt av att dra mig tillbaka från asfaltsnötning och tävlingar. Nu skulle jag bara njuta, jogga i skogen. Andas tallbarr och ägna mig åt mindfulness. Så sjutton heller! Tävlingsdjävulen dök upp i samma sekund som en tanig flicksnärta dansade om mig i spåret och log trevlig över axeln.
”Hej”, kvittrade hon klämkäckt och vände mig ryggen. Trodde hon. För jag visste att snart var vi framme vid Backen, ett kilometerlångt och segt uppförslut. ”Hej”, kvittrade jag leende när jag passerade henne. Hon kämpade hårt i den tunga backen och jag visste att gammal är äldst. Och dummast. Migränen anlände lika säkert som deklarationsblanketten någon halvtimme efter hemkomst. (Men en klen tröst: det känner hon ju förstås inte till…)

När ett reportage i Året Runt i detalj redogjorde för hur man inom loppet av tre timmar bakar: två limpor, en plåt kokostoppar samt en fluffig sockerkaka – ja då nappade jag direkt. En och en halv timme senare låg något som starkt påminde om komockor utspridda på köksbänken.
Därtill en sockerkaka som vägrat lämna formen och även ett par bastanta knölpåkar under en bakduk. När My Darling kom hem från jobbet såg köket ut som ett slagfält. Själv låg jag i sängen. Persiennen neddragen och trumslagare innanför tinningen. 
När min mor – lantbrukarhustrun - senare rapporterade att grisarna tackade för bakverken men med tillägget att de dock ratade limporna. Tack för det.

Ett annat tillfälle var när jag i ett matlagningsmagasin läste om: Hur du gör din egen slånbärslikör och med undertexten: Färdig lagom till jul. Klart tävlingsdjävulen ringde och meddelade: Varför väntat till jul när likör säkert kan smaka gott redan till första advent. Sagt och gjort. My Darling (mycket tveksam) och jag begav oss ut i slånbärssnåren där hinkar fylldes. Enligt instruktion skulle bären frostnypas två dygn i frysen för att på så sätt få bort den kärva smaken. Givetvis kortade jag ner frystiden till ett dygn och antog att slånbär inte känner skillnaden på 24 timmar eller det dubbla. Sedan följde en veckolång procedur - som jag faktiskt följde! Varje dag silades bären ifrån. Vätskan kokade upp och det skållheta hälldes över bären. Detta för att dra ur varje uns av smak- och färgämnen, sades det i receptet. Efter sju dagar var det dags att hälla över en helpanna brännvin och ganska mycket socker. Nu skulle härligheten gosa till sig i lugn och ro några månader i svalt utrymme.

Och så kom dagen D. Nu skulle bären silas ifrån. Durkslagen ställdes i diskhon. Med tillfredställelse noterade jag de bleka och urlakade bären. Likören däremot… Vi kan väl säga så här: slasken blev väldigt blank och fin. Som rengöringsmedel helt oslagbart. Men lite väl dyrt.




Back to content | Back to main menu